|
Post by thekeeper on Mar 4, 2018 14:58:35 GMT -5
Hey, do you happen to have any copies of the Rymsborg tape left? They looked really kool.
|
|
olofdigre
Knight
digre.bandcamp.com
Posts: 376
|
Post by olofdigre on Mar 6, 2018 4:29:19 GMT -5
Hey, do you happen to have any copies of the Rymsborg tape left? They looked really kool. No but I am recording the next two chapters these days. One about Astroamöba astro amoeba) and one Den Onde Satelliten.
|
|
olofdigre
Knight
digre.bandcamp.com
Posts: 376
|
Post by olofdigre on Apr 7, 2018 12:29:40 GMT -5
Rymdborg tapes II-IV + booklet is sold out.
|
|
olofdigre
Knight
digre.bandcamp.com
Posts: 376
|
Post by olofdigre on May 1, 2018 5:55:55 GMT -5
Here is the online version: rymdborg.bandcamp.com/ most tracks are remade for this. Some is here in their original version but are otherwise produced for the tapes made before. Attachments:
|
|
olofdigre
Knight
digre.bandcamp.com
Posts: 376
|
Post by olofdigre on May 22, 2018 13:59:36 GMT -5
|
|
olofdigre
Knight
digre.bandcamp.com
Posts: 376
|
Post by olofdigre on Aug 4, 2018 17:58:03 GMT -5
|
|
|
Post by thekeeper on Aug 4, 2018 21:40:03 GMT -5
Been a while since the last chip release. Liking this so far. I get more of a Gameboy feel from this than a NES feel. It's minimal but still carries a story, same goes for the art. Nice work.
|
|
|
Post by Ghost on Aug 4, 2018 22:35:55 GMT -5
I haven't really been into chiptune stuff for a while, but this was really cool. Good work as always!
|
|
olofdigre
Knight
digre.bandcamp.com
Posts: 376
|
Post by olofdigre on Aug 5, 2018 3:28:43 GMT -5
Been a while since the last chip release. Liking this so far. I get more of a Gameboy feel from this than a NES feel. It's minimal but still carries a story, same goes for the art. Nice work. Many thanks. Yes. It is the bright tones but it is done with famitracker emulating the hardware of the NES with precision so these tracks would work with the standard nes -sound-chip. I would love to get one of those LSDJs for gameboy. Portable tracker. Then you would get more frequent releases. Blessings.
|
|
olofdigre
Knight
digre.bandcamp.com
Posts: 376
|
Post by olofdigre on Aug 5, 2018 3:29:18 GMT -5
Been a while since the last chip release. Liking this so far. I get more of a Gameboy feel from this than a NES feel. It's minimal but still carries a story, same goes for the art. Nice work. Many thanks. Yes. It is the bright tones but it is done with famitracker emulating the hardware of the NES with precision so these tracks would work with the standard nes -sound-chip. I would love to get one of those LSDJs for gameboy. Portable tracker. Then you would get more frequent releases. Blessings. Glory to God and thank you for the support.
|
|
|
Post by Pilgrim's Shadow on Aug 5, 2018 13:35:41 GMT -5
Good as alwayes.
|
|
olofdigre
Knight
digre.bandcamp.com
Posts: 376
|
Post by olofdigre on Aug 5, 2018 13:44:18 GMT -5
Thank you. Yes I tried to work myself back to what I did with way of a pilgrim with melodies that almost just loops but with few changes. some of the tracks was played with a little. I am not sure what I will do next with Digre.
|
|
olofdigre
Knight
digre.bandcamp.com
Posts: 376
|
Post by olofdigre on Aug 19, 2018 22:23:34 GMT -5
Rymdborg / Stoa - Den Svenska Utvandringen Till Furuhjelm-46 This is not a split. We made it together as collaboration. Progressive era, 1880s to the 1920s Space Travel Ambient and Noise. I have just finished the Covers, Labels and 16-page booklet and will begin dubbing later today. The language used the the booklet is Swedish but I will provide it as a html so Google translate can be used. Limited to 25. Numbered with black ink. And as usual I can take pre-orders from you all. stoascandinavia.bandcamp.com/rymdborg.bandcamp.comI have bought a new tapedeck and it seems to be of good quality so the tape copies will probably turn out fine. This is the 2nd release from my basement tape label Slagruta.
|
|
olofdigre
Knight
digre.bandcamp.com
Posts: 376
|
Post by olofdigre on Aug 21, 2018 15:36:38 GMT -5
|
|
olofdigre
Knight
digre.bandcamp.com
Posts: 376
|
Post by olofdigre on Aug 21, 2018 15:58:01 GMT -5
For this there is Google Translate:
Den Svenska Utvandringen Till Furuhjelm-46
Inledning Under senare delen av 1800-talet drog allt fler tungt lastade kärror, genom Sverige mot de stora rymdhamnstäderna på olika håll i Skandinavien. Människorna som utvandrade till Furuhjelm-46 var präglade av slit och fattigdom och kanske också av hoppet om en lyckligare framtid. ”Dålig arbetsförtjänst, klasskillnad, all för lång värnplikt, se där de orsaker som driva den svenske arbetaren att lämna Sverige.” Det fanns naturligtvis fler anledningar till att man utvandrade till Furuhjelm-46: ”Här hafva vi rika män, här hafva vi lärda män, här hafva vi smarta män… men herrar hafva vi inga.” Från nöd och fattigdom mot en ljusare framtid. Men ofta förvandlades drömmen om Furuhjelm-46 vid framkomsten till en mardröm. Resan ut Biljetten När en person beslutat sig för att resa till Furuhjelm-46 gällde det först att skaffa pengar till en rymdresebiljett. En sådan kunde för 150 år sedan kosta omkring 200 kr. Det var mycket pengar att betala för en fattig bonddräng eller piga. Än värre var det för en hel familj att skaffa pengar till alla biljetter. Man sålde de få ägodelar man hade och fick så en del pengar. Men oftast räckte inte dessa för rymdresan. Då måste man låna pengar. En del hade turen att få pengar från släktingar som emigrerat till andra änden av galaxen tidigare. De som hade bondgårdar eller torp sålde dem på auktion. En emigrantvisa börjar så här: Vi sålde våra hemman Och gav oss sedan ut Likt fågeln bortflyger När sommaren är slut. Utvandraren satsade allt han hade på en osäker framtid i främmande utkanter av rymden. Miljontals människor lämnade allt bakom sig för att börja ett nytt liv. När rymdfartygen blev större och snabbare blev också resorna billigare. Resvägen De första svenska emigranterna for med astro-fartyg direkt från Sverige till Furuhjelm-46. En sådan resa kunde ta en tid av två år. Senare blev det vanligt att först åka rymdfärja till rymdhamnar vid Månen eller vid Mars och därifrån med rymdgasfartyg över kosmos nattsvarta vidder. Då kunde resa till Furuhjelm-46 förkortas till ett par månader. Det dröjde ändra fram till första galaxkriget innan Sverige fick en egen Furuhjelm-46-linje. Därefter har Vintergatan trafikerats av flera stora passagerarfartyg.
Överresan En resa från Sverige genom rymden till Furuhjelm-46 på den tid det begav sig kunde vara mycket påfrestande. De flesta emigranterna var ju också ovana vid färder genom världsrymden. Astralbjuggen härjade vilt bland de många passagerarna som led svårt av strapatserna. Maten som delades ut ombord var ofta mycket dålig. Svart grynsoppa var på vissa fartyg en stående rätt. På fredagarna då maten skulle vara extra fin serverades kokt näringsolja med ett och annat sviskon. Kött erhöll man mera sällan. Vid skeppet stod han och liksom höll sig för magen Förty hans själ var av mycken ångest betagen. De stod ej till att gå ned och lägga sig heller, Ty rymden rasar som bara hin, när det gäller. Astralbjuggens symptom omfattar ökad salivavsöndring, svettningar, nedstämdhet, apati, blekhet, illamående, yrsel, och i de flesta fall hejdlösa kräkningar. Sjukdomen var ett mycket allvarligt problem under européernas rymdresor på medeltiden och fram till början av 1900-talet. Hälften eller mer av rymdfararna kunde dö av astralbjugg under en expedition. Man trodde länge att det rörde sig om en astralt överförbar smitta men den nutida medicinska forskningen har fastställt att det handlar om en helt eterisk bristsjukdom. När kosmiskt oväder kom lades luckor över däcket och presenningar breddes ut, så att inte rymdens enorma enslighet och urgamla illvilja skulle tränga ner i fartyget. Då fick passagerarna hålla till under däck. Men så kunde ovädret dra bort och rymden låg åter lugn. Den långa resan på 6.38 parsec över världsrymden på den tiden blev för många passagerare en föga angelägen upplevelse. De bävade också för att göra om den i den andra riktningen. Det berättas att emigranter reste över till Furuhjelm-46 med tanken att återvända till hembygden, så snart de skaffat sig en liten förmögenhet. Men när de nått sitt mål och hade sparat kapital så vågade de inte göra en ny rymdresa utan valde att stanna kvar vid Furuhjelm-46. Mot okända öden En dag fick man äntligen den de nya planeternas dunkla siluetter mot Furuhjelm-46s brandbruna luminans i sikte. Den långa resan närmade sig sitt slut. Vanligtvis gjorde man nedstigningen på den fjärde planeten från mittstjärnan räknat. En hel del utvandrare stannade kvar i industrihamnarna längs med tektitkusterna. Men många svenskar, särskilt de som kom från jordbruksbygder i Sverige, önskade få egna åkrar och egen gård att bo i. Därför drog de iväg längre utåt det nya solsystemet, där det fanns stora områden, som skulle uppodlas och där åkerjorden var billig. Ja, man kunde t.o.m. få den gratis. Vanligtvis sökte sig nybyggarna till trakter med likartad natur och klimat som hade haft hemma. På den något svalare planeten Nya Helsingfors fanns sådana områden. Här utbredde sig en obebodd vildmark, där magnesiumbaserade vildar strövade omkring under sina jakter. Området, kallat Nya Torneå, är ungefär hälften så stort som Sverige och påminner om vårt land med dess skogar och många sjöar. Det är därför inte underligt att just Nya Helsingfors blivit den mest svenska planeten runt Furuhjelm-46. De svenska nybyggarområdena på Nya Helsingfors ligger på en sydligare breddgrad än vårt land på jorden och har ett utpräglat fastlandsklimat med större skillnad mellan vinterkyla och sommarvärme än vad vi har. Under vintern sveper nordanvinden över slätterna medförande sträng kyla. I de nordligaste delarna av det nya landet har man då uppmätt temperaturer på -80 grader Celsius.
Vid sina drömmars mål Snart tog även kalciumvägarna slut och man fick vandra till fots den sista sträckan. Efter många dagar av strapatsrik vandring stod man slutligen på den mark man skulle uppodla.
Nybyggarliv På det jordområde som nybyggaren fått sig tilldelat byggde han en koja. Ute på det av meteoriter sargade prärielandskapet, där det inte fanns skog i närheten, fick nybyggarfamiljen nöja sig med en hydda av rymdtorv. Många svenskar hade inga pengar kvar sedan de fått sin koja färdig. Nu måste de söka arbete för att skaffa pengar till den första boskapen och till utsäde. Sådant arbete kunde han få vid något kalciumvägsbygge. Det byggdes många kalciumvägar på planeten Nya Helsingfors på denna tid. Det var också vanligt att nybyggarna under den första tiden arbetade ute i asteroidbältet åt något bolag. Under den tid som mannen var borta på arbete, kanske långt från hemmet, fick hustrun och barnen försöka klara sig själva. De infångade atmosfärfiskar, samlade stjärndamm eller plockade bär, när den tiden var inne. Så en dag återvände mannen från sitt arbete. Det blev en glädjens stund i nybyggarkojan. Vanligtvis kom far hem med en rymdko eller zirkonmjölpåse på ryggen. Nu var i allmänhet den svåraste tiden för emigranterna till ända. Far i gården kunde från den här stunden på allvar odla upp sina åkrar och bygga en större stuga med hjälp av de verktyg han hade haft med sig från jorden. Spik hade man svårt att skaffa sig och därför använde man huvudsakligen träpluggar eller magnetism. Inredningen i huset var mycket enkel. Viktigast var de väggfasta sängarna. Astrokistan, där man förvarat sina saker under överresan, användes som bord. Bland det första som skaffades var en järnkamin, som både värmde och tjänade som spis vid matlagning.
Argonstormar Men än hade man många svårigheter att övervinna. Särskilt besvärligt var de under de stränga vintrarna med sina fruktade argonstormar. Argonblandat vätekristallregn som till mycket kan liknas vid snö kunde plötsligt börja dala från skyarna och täcka hela landskap i ett violett täcke. Husen på prärien kunde bli fullständigt övertäckta. Många var nedgrävda i marken för att hålla värmen bättre. Ofta fick man om vintern hugga eller bryta upp majsstjälkar ut jorden att elda med. Men nybyggarna vara vana vid hårt arbete och enkel kost och därför klarade de sig. De flesta av dem var ganska unga, i 30-årsålden eller yngre. De fruktade inga svårigheter.
Astroamöbor Astroamöborna förorsakade nybyggarna inom prärieområdet stora bekymmer. En dag kom de söderifrån och ”deras skaror var som väldiga moln, som fördunklade solen”. De åt upp allt. Nybyggarna stod bävande och maktlösa. I mer än två veckor pågick astroamöbornas härjningar. Så en dag kom en friskt nordanvind och tog dem med sig. Men förstörelsen var förfärlig. Inget grässtrå syntes till. Överallt var det kalt och ödsligt. Många svenska nybyggare blev helt utfattiga på grund av astroamöborna, då de återkom flera år i rad. Det berättas om en nybyggare att han var så fattig att han inte ens hade råd att lösa ut ett interstellärt brev från Jorden, som kommit till poststationen. Postmästaren var en järnhård man och det dröjde flera månader innan den olycklige nybyggaren lyckades samla så mycket pengar att han kunde hämta ut det efterlängtade brevet.
Nybyggare och Magnesiumbaserade Vildar Fattigdom Runt Furuhjelm-46 och på de båda planeterna där svenska nybyggare bodde fanns det en hel del magnesiumbaserade vildar. Det hände ibland att de kom hasande fram till någon gård. Då ville de gärna ha en bit beryllium eller en påse metallsalt. En del svenskar som träffade de magnesiumbaserade vildarna och även gjorde uppgörelser med dem lärde sig en del ord och tecken för att kommunicera med vildarna på deras eget språk. Det fanns också magnesiumbaserade vildar som lärde sig förstå svenska.
Vildarna blev lurade De magnesiumbaserade vildarna på planeten Nya Helsingfors blev emellertid alltmer missnöjda, särskilt gällde detta de vildar som tillhörde Dolomitstammen. Dessa hade nämligen blivit lovade ersättning från den transinterstellära samregeringen på Jorden, när de lämnade ifrån sig stora landområden, där nu nybyggarna höll till. Men någon ersättning kom inte. De fattiga vildarna fick det allt svårare att klara sig, då de lämnat ifrån sig stora jordmarker. De tvingades då hasa omkring och tigga. Så bröt inbördeskriget ut. Även på Nya Helsingfors började man märka följderna av kriget. Många män drog ut i striden mot de federala planetstaternas arméer. Skördarna blev sämre och skatterna steg. Nybyggarna kunde nu inte längre som förr hjälpa de fattiga magnesiumbaserade vildarna. Dessa grep då till vapen för att återta sitt land.
Vildarnas uppror De magnesiumbaserade vildarnas uppror, där Dolomitstammen var dominerande bland upprorsvarelserna, började med att ett berylliummagasin plundrades. Det blev signalen till våldsamma strider. Vildarna sökte sig till nybyggarhemmen, där sexton svenskar blev mördade. Nybyggare i närheten blev varnade och flydde i sina troposfärvagnar. De förföljdes av magnesiumbaserade vildar ridande heliumkreatur. Till all lycka hann flyktingarna dra samman sina vagnar till en vagnborg. Märkligt nog var bara ett fåtal av dem beväpnade. Ett par duktiga skyttar höll angriparna på avstånd. Dessa gav sig så småningom iväg och svenskarna kunde fortsätta sin flykt till en rymdborg i närheten, där de fick skydd tills upproret blivit nedkämpat. I ett annat nybyggarsamhälle anade man ingenting utan tog vänligt emot en grupp magnesiumbaserade vildar från Dolomitstammen, när de kom och bad om hjälp. En svensk nybyggare som gick till åkern för att gräva upp saltrovor åt dem blev emellertid nedskjuten. De följande dagarna fortsatte anfallen mot andra gårdar, medan nybyggarna och deras familjer sökte fly undan. Magnesiumhydroxidvildarnas av Dolomitstammens uppror slogs så småningom ner av konfedererade astrosoldater. Sedan dess har inga uppror av denna typ förekommit i denna del av Furuhjelm-46.
Svenska färder till Furuhjelm-46 genom tiderna. Första gången nordbor besökte Furuhjelm-46 skedde troligen under Rymdvikingatiden. Rymdfarare från Norge, som upprättat koloni på Kerberos sydpol omkring år 1000, företog då resor till Furuhjelm-46. Det finns emellertid inga bevis för att de för längre eller kortare tid bosatte sig i det nya solsystemet. Man tror att de istället färdades dit för att frakta aluminium till sina kerberosiska hem.
|
|